Början..
Skulle börjat på en skola nära mitt dagis, men min bästis från dagis började på en annan skola lite längre bort, vilket gjorde att jag också ville börja där vilket jag sedan gjorde.
Till en början var allting bra, jag hade många kompisar, en bra lärare ja allting var bra.
Men i samband med att skolan började så började mycket stilla sittande, till skillnad från dagis där man var van vid att springa runt och leka. Innan jag började skolan så var jag rätt smal, men i samband med att skolan började så gick jag upp en hel del i vikt och började bli mobbad för jag var *tjock*, även om jag till en början inte var tjock så var det de ordet man fick höra från de andra barnen på skolan, de tog hårt på mej och jag gick upp mer och mer i vikt. Min egen teori om varför jag började gå upp i vikt var den att man inte var lika aktiv i skolan som på dagis eftersom man nu var tvungen att va mer stilla, men detta är som sagt bara min egen teori. Sedan tror jag att mobbningen gjorde att jag fortsatte att gå upp i vikt.
Under mina första år på skolan fick jag även glasögon som jag till en början var stolt över, men i skolan blev jag kallad för ett och annat som till exempel glasögon orm m.m. Jag blev så klart ledssen men de som mobbade tyckte ju att det var kul när jag blev ledssen och fortsatte.
Jag var egentligen tvungen att ha mina glasögon jämt men på grund av mobbningen så tog ja ofta av mej glasögonen när ja kom till skolan och tog inte på dom förens jag skulle gå hem igen, allt för att slippa bli mobbad.
Jag har nog alltid varit rätt så känslig och tar åt mig rätt mycket av vad folk runt om kring mej säger.
På endel raster vågade jag inte vara med mina kompisar bara för någon som dom var med sa att jag var ful,fet m.m. och inte fick vara med.
Så rätt många raster satt jag där själv på bänken utmed skolan och bara väntade på att rasten skulle ta slut.
Jag vet fattar inte riktigt varför jag minns endel grejer så starkt precis som om de skulle varit igår de hände. Men mycket av det jag minns är egentligen bara sånna där små grejer som hänt, som sedan liksom etsat sig fast i mitt huvud och sedan följt med där genom alla åren.
Detta var bara en början av mitt liv, det blev inte ens bättre genom åren snarare sämre, mitt psyke var inte det bästa och självmordstankar snurrade runt i mitt huvud..
Fortsättning följer..
allt bra ? :)
hej, jag har också mått dåligt och blivit mobbad så jag känner verkligen med dig och blir förbannad på de som gör såna här grejer mot folk.
Jag vet att vi aldrig har träffats och inte känner varandra på något sätt men jag vill inte att du ska ta någon skit för du är säkert en jätte gullig och snäll tjej och sålänge du är dig själv ska du resa huvudet högt och vara stolt!! Säger de något elakt så vill jag att du lyfter handen och ger de fingret!! (passa dig för lärare bara;P) Puss på dig och stå på dig! :* <3<3<3
Det är så hemskt att läsa det du skriver, det de gjorde mot dig. Jag fattar inte hur folk kan göra så mot andra. Visst det är bara ord, men ändå det kan såra en så otroligt mycket. De kanske inte ens menar det de säger, trycker ner andra för att känna sig bättre själva. Men orden fastnar ändå där inne i huvet på en...
Hur som helst ville jag bara säja att du är inte ensam, och tjejen, låt dem inte trycka ner dej. Du är underbar glöm aldrig det! Och när det känns svårt, hitta nåt du gillar att göra, bry dig inte om va alla idioter säjer till dig.
1000 kramar till dej, och lycka till med din blogg!! <3
följa varandra på bloglovin?:)
Du har ju haft det extremt hemskt usch! jag är bara 11 år men när jag började skolan så hade jag inte gått på det dagiset för jag flyttade till den platsen och då blev jag mobbad sen 1-början av 3 jo och sen nu när jag går i 5:an e det bättre men jag tyckte synd om hur jag hade det men nu när jag tänker på dig det är ju hemskt!!!!!!!!!!!!! stackarn. egentligen ville jag fråga en annan grej men aa titta gärna in på min blogg!? :) håller tummarna för att det ska bli bättre för dig!!!!!!!!
